22 november.... Vart tog tiden vägen? Har snart pluggat klart min andra termin på högskolan och bott i Uppis i ett år. Ett år sedan jag satt hemma i lägenheten i Göteborg med blandade känslor över att lämna allt och honom, grät var och varannan dag. "Gör jag rätt beslut, kommer jag att trivas, kommer det att vara värt det..." Tankar som snurrade om och om igen i mitt huvud, hade en känsla redan då att jag skulle förlora mycket längst med vägen och när det inte gick bra med plugget så klandra jag mig själv ännu mer för att ha lämnat allt det bra jag hade. Ett jobb jag trivdes med, en pojkvän att bo med och äventyr jag aldrig kommer att få uppleva igen. Tankarna finns ännu kvar där, men det blir också lite lättare för varje dag som går. För visst trivs jag här. Jag älskar denna lilla stad, jag har mina två bästa vänner bara några kvarter bort och jag har fått så mycket nya fina vänner via min utbildning som jag har haft turen att få träffa och ha kul med. Men det kommer alltid att finnas en del av mig som fattas här och det kämpar jag med varje dag för att kunna förstå och leva utan. 

 

Jag lär mig saker för varje dag som går och trodde då aldrig att man skulle komma in i denna "plugg bubbla" igen. Det är en enorm skillnad från gymnasiet mot det jag gör idag, både tuffare men också roligare. Om jag valt rätt utbildning vet jag ännu inte men det är väldigt intressant och jag är glad över allt jag klarat av hittils. Pluggar i Sveriges största studentstad, ännu helt ofattbart hur jag ens kunde få en plats här, men det fick jag och den ska jag se till att behålla tills dess att jag är i mål!