Det har blivit sommar och jag har flyttat hem till ön för ett tag. Fått heltidsjobb på Synsam i Visby och fått lära mig en hel del om att ta eget ansvar och klara av situationer där jag inte har någon annan utväg än att ta reda på det själv. Väldigt nyttigt men också väldigt krävande och ibland frustrerande. Men något jag har insett mer och mer är att jag trivs så himla bra med det yrket och att trots allt kunna ta mycket eget ansvar och att folk för första gången i mitt liv lyssnar och lär sig utav mig och det jag har att säga. Det ökar ens självförtroende vilket jag alltid har fått jobba på inom karriär, skola, yrke och bland närstående. För första gången kan jag våga känna mig stolt och våga stå för det. Kan va bra att bygga upp om jag nu blir en personalvetare en vacker dag. 

Plugget har varit extremt tufft men också väldigt kul och givande. Jag har fått lära känna så mycket härliga människor, lärt mig att stå på egna ben med en egen lägenhet och våga ta plats bland folk du inte känner eller vet hur du fungerar ihop med. Det har varit gånger jag vill ge upp och lägga mig ner och gråta men jag har aldrig varit den som ger mig i första taget så jag ska kämpa vidare och hoppas på det bästa! Får andra antagningsbeskedet på torsdag då jag får veta om jag har en säkrad plats eller inte så vågar inte ta ut något i förskott än... 

Men den största förändringen i sommar var att jag förlorade min bästa vän och andra halva. Vi har valt att gå åt varsitt håll då båda har svårt att hantera distansen och kanske insett att så länge jag pluggar och han kör på den nivån han gör så kommer det inte att funka. Det tär kanske mer på mig än vad jag vågar visa utåt ibland men jag försöker sysselsätta mig med annat och inse att det här är det bästa för oss båda just nu hur svårt det än är för mig att behöva inse det. Dock är jag väldigt glad över att allt har avslutats på ett bra sätt och att ingen är arg på den andra.  

För att sedan avluta allt med något positivt så måste jag säga att jag även har fått lyckan att nu få ta del av det bästa i mitt liv. Min syster och hennes pojkvän har fått en son, lilla Oliver. Vilket också innebär att jag har fått den stora äran till att bli moster. Finns ingen som kan få mig att må så bra som honom just nu och då pratar jag nog även för resten av familjen också. Vår allas lilla stjärna som är helt perfekt. Här har ni honom.