En resa för livet

"Everyting with black is bad, funerals, darkness, demon, us people. And white is happy - weddings, the light, angel, you get the jobs and we don´t. Thats just how it is and always has been..."
 
 
Satt som varje måndag spikat framför tvn klockan 21.00 och kollade på fyran då mitt favoritprogram sändes. Med en stor klump i magen, gråten i halsen och med en maktlöshet som skriker. Ska livet se ut såhär? Ska dessa människor behöva behandlas såhär? Till vilket värde? Vad har dom gjort för att förtjäna det och vad har vi gjort för att förtjäna allt de vi har? Är världen ännu så jävlig att vi ännu inte lärt oss att svarta och vita ska behandlas lika? Vad FAN spelar det för roll vilken färg vår kropp bär? och vem FAN kom på beslutet att vi skulle särbehandlas? Jag förstår inte och har aldrig gjort, vi är samma människor, varför kan inte folk förstå det?! Blir så arg, så arg över att jag känner mig maktlös, så arg över att jag inte kan hjälpa till så som jag vill och så arg över att barn i andra delar av världen ska behöva växa upp i detta sjuka samhälle som vi har skapat. Jag skäms något fruktansvärt!! Jag hoppas av hela mitt hjärta att det här en dag ändras och att saker som det här värdefulla programmet faktiskt gör skillnad och får folk att reagera. Det har åtminstone fått mig att tänka om. Bestämt mig för att bli fadder så fort jag får fast jobb och bestämt mig för att jag en dag ska ge mig ut i världen och hjälpa till, göra en skillnad.
 
Livet ska inte behöva vara såhär orättvist!



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0